Många kattägare och hundägare undrar samma sak när granen kommer in i vardagsrummet: är den farlig för djuret? Den goda nyheten är att vanlig gran inte är giftig. Den lite tråkigare nyheten är att en nyfiken katt eller hund ändå kan ställa till med problem, både med barr i magen och med klassiska julväxter som faktiskt är giftiga. Här går vi igenom vad som gäller och hur du gör julen tryggare för djuret.
Är granen giftig för katt och hund?
Nej. Veterinärtjänsten FirstVet bekräftar att vanlig gran inte är giftig för katt eller hund. Att även kungsgran är ofarlig framgår hos ICA Försäkring, som skriver att kungsgran och rödgran inte är giftiga. Du behöver med andra ord inte vara rädd att själva granen är förgiftande i sig.
ICA Försäkring påpekar dock att barren kan irritera magen om djuret äter dem. Vassa, sega barr är helt enkelt inte gjorda för att svälja. En katt som tuggar på grenarna eller en hund som äter barr från golvet kan därför må dåligt en stund, även om granen inte är giftig.
Ett enkelt sätt att minska mängden lösa barr på golvet är att välja en sort som barrar lite. Kungsgran håller barren bäst av de vanliga julgranarna, vilket vi förklarar närmare i guiden om kungsgran, nordmannsgran och rödgran.
Förväxla inte gran med idegran
Här finns en viktig varning. FirstVet påminner om att man ska se upp med vissa andra växter, däribland idegran (Taxus), som är mycket giftig för både djur och människor. Idegran är en helt annan växt än vår vanliga julgran, men eftersom namnet låter likt är det lätt att blanda ihop dem. Använd alltid riktig gran till julen och låt aldrig djuret komma åt idegran, vare sig inomhus eller i trädgården.
Andra julväxter som faktiskt är giftiga
Det är ofta inte granen utan de andra julväxterna som är den verkliga risken. Enligt ICA Försäkring är flera klassiska julväxter giftiga för katt och hund:
- Julstjärna, som många har framme hela december.
- Julros, som är mycket giftig särskilt för hund.
- Mistel, som gärna hänger i taket men inte hör hemma inom räckhåll för djuret.
Ställ den här typen av växter där varken katt eller hund kommer åt dem, och plocka upp blad och delar som ramlar ner. Tappade blad på golvet är en vanlig anledning till att djur får i sig något de inte borde.
Säkra granen mot katt och hund
En klättrande katt eller en lekfull hund kan dra omkull en gran som inte står stadigt. Sveland Djurförsäkringar samlar i sin guide om katt och julgran flera handfasta råd som är lika nyttiga för hundägare.
Börja med att säkra granen så att den inte välter, gärna med en stadig och tung fot. En klättrande katt kan annars dra ner hela trädet. Vi går igenom hur du väljer rätt i guiden om julgransfot och granställning.
Tänk också på det här:
- Dammsug lösa barr ofta, så att djuret inte äter upp dem från golvet.
- Undvik lametta, glitter och små glaskulor som kan svaljas och skada magen.
- Håll levande ljus utom räckhåll för svansar och nyfikna nosar.
- Låt inte djuret dricka granvatten, särskilt inte om du tillsatt något i det.
Just granvatten är värt en extra tanke. Tillsatser i vattnet kan göra mer skada än nytta om djuret dricker det, så läs gärna mer om skötsel och vattning i guiden om vattning och skötsel av julgranen.
Så gör julen tryggare för djuret
- Välj en sort som barrar lite, så blir det färre lösa barr på golvet.
- Ställ granen stadigt och med en tung fot så den inte kan välta.
- Skippa lametta och små lättsvalda prydnader längst ner i granen.
- Håll julstjärna, julros och mistel långt utom räckhåll.
- Låt aldrig djuret dricka granvatten med tillsatser.
- Förväxla aldrig gran med den giftiga idegranen.
När du ska kontakta veterinär
Det mesta löser sig med lite förebyggande tänk, men ibland behöver man ändå rådfråga proffsen. Om djuret får upprepade kräkningar, blir slött eller om du misstänker att det ätit en giftig växt som julstjärna, julros eller idegran är det klokt att vara på den säkra sidan och kontakta en veterinär. En kort koll kan ge lugn besked, och vid faktiska besvär är det bättre att höra av sig en gång för mycket än en gång för lite. Den här guiden ersätter inte en individuell bedömning från veterinär, så lita på din magkänsla om något känns fel.